
Foto: IBM
Datorer är ju trevligt och superdatorer är ännu trevligare. IBM:s skapelse kallas Watson efter företagets grundare och har ett interminne på 15 terabyte. Det är 15 000 gigabyte, eller 3 750 gånger mer än min Macbook Pro. Och nu ställer den upp i frågeprogrammet Jeopardy – mot världens nördigaste frågesportsmästare. Den har redan vunnit provomgången.
Datorer och robotar har alltid haft väldigt lätt att göra allt som människor tycker är svårt: som att räkna ut absurda ekvationer. Men de har också svårt att göra allt vi människor tycker är enkelt: gå, sitta och förstå vardagligt tal.
Watson måste nu förstå frågorna som ställs i Jeopardy och ibland är de lite ordvitsiga, som i På spåret. Sedan måste den ta fram ett antal svar från sin enorma hårddisk (den är inte ansluten till internet) och räkna ut vilket av svaren som har högst sannolikhet att vara korrekt.
För att få fram rätt svar körs flera tusen algoritmer och sedan formuleras svaret i vanligt tal. Visst får man lite flashbacks till 1996 när Deep Blue slog schackmästaren Garry Kasparov.
Den superdatorn innehöll enbart matematiska beräkningar. Schack är ett eller noll; pjäser flyttas eller står still. Watson måste förstå och själv kunna prata mänskligt språk och dessutom rätta sina egna algoritmer om den har fel. Allt Watson kan sitter kanske snart i var mans laptop. Och om 15 år kanske uppföljaren till Watson vinner På spåret?
Mer om Watson…
· Hur Watson vinner – intervju med IBM
· Varför ställa upp i Jeopardy?
· Mer om IBM Power7 som Watson bygger på finns på Wikipedia, IBM och Techworld







Denzel Washington är snut som sköter utredning om seriemördare från sjuksängen efter en jobbskada. Angelina Jolie är bra som rookiepolis. Dessutom spännande story och bra New York-bilder. Men imorgon har du glömt filmen.
Johnny Depp är undercoverpolis i maffiavärlden och Al Pacino är härdad mafioso med mycket bitterhet över att aldrig stiga i graderna. Snygga New York-bilder varvas med spännande historia och snygga skådespelarinsatser. Lite i längsta laget.
När public service på sin höjd spelade jazz fanns som tur var piratradion. The boat that rocked bjuder på en kul historia men alldeles för taffligt upplägg – det blir springa-i-dörrar-fars av allt. Bra musik och själva idén med en piratradiofilm håller bottenbetyget borta.