Söndagsläsning: Dags att pensionera hårddisken?

Det senaste året har det snackats varmt om så kallade ssd-diskar. De är snabba, strömsnåla och tåliga. Men är det verkligen dags att ta farväl av den gamla hederliga hårddisken till förmån för ssd-minnen?

Förkortningen ssd står för solid state drive och det har surrats i branschen om denna magiska förkortning ett bra tag nu. Alla datorer behöver lagringsutrymme och hårddiskarna har haft det området helt för sig själva under lång tid.

Ssd-minnen är egentligen inget nytt. Så kallade flash-minnen har de flesta stiftat bekantskap med – de finns bland annat i usb-minnen och mp3-spelare. Men det är först på senare år som lagringsutrymmet blivit så stort att flash-minnet kan agera hårddisk.

Fördelarna med att använda ett ssd-minne som hårddisk i datorn är flera.

Det går snabbt! Hela datorn blir snabbare med ett ssd-minne som hårddisk. I ett ssd-minne packas de berömda ettorna och nollorna dubbelt så tätt som i en hårddisk. Allt sker helt enkelt så mycket mer effektivt än i en hårddisk och i slutändan betyder det att allt går snabbare!

Tyst! En hårddisk är mekanisk och består av många rörliga delar – grovt förenklat en skiva som snurrar, ett läshuvud och ett kretskort. Ett ssd-minne fungerar lite annorlunda: det finns inga rörliga delar över huvudtaget och därför hörs heller inget prasslande och klickande ljud så fort datorn måste ”tänka”. Dessutom kan man oftast skippa fläkten eftersom ssd-minnen nästan aldrig avger värme.

Strömsnålt. Eftersom inga delar rör sig blir ssd-minnet strömsnålt. Det går till exempel inte åt någon energi åt att flytta läshuvudet.

Tåligt. En hårddisk är relativt känslig för stötar, väder och vind. Det är inte ssd-disken. Visst, den kan fortfarande gå sönder, men inte alls lika lätt som en hårddisk. Tänk dig skillnaden mellan ett gammalt fickur och en digital armbandsklocka. Fickuret har flera rörliga delar som slås i spillror om den åker i backen. Den digitala klockan består i princip bara av ett kretskort och kan kastas omkring hej vilt utan att gå sönder.

Smidigt format. Usb-minnen och mp3-spelare är ju extremt små i förhållande till hur mycket data som kan lagras. Ett ssd-minne går också att göra relativt litet. Men eftersom ssd-minnen spås ta över efter hårddiskarna görs numera de flesta ssd-minnen i storlekar som ska passa gamla datorer, och de är inte precis mikroskopiska.

Men naturligtvis finns det även nackdelar. Framför allt är ssd-minnen fortfarande astronomiskt dyra i förhållande till hur mycket data de kan lagra. Eller mer korrekt: det är hårddiskarna som har blivit löjligt billiga på sistone. Därför uppfattas ssd-minnen som dyra.

Så här tror analysföretaget IDC att utvecklingen för hårddiskar och ssd-minnen ser ut.

Ett sätt som vissa tillverkare använder för att komma runt detta är att helt enkelt sänka hastigheten på minnet för att kunna sänka priset. Men då går ju halva vitsen förlorad. Precis som med minneskort till kameran finns det inte bara ett minneskort, utan många olika hastigheter och storlekar. Välj ett snabbt!

Tidigare fanns dessutom inga ssd-minnen med stor lagringskapacitet. I dag finns gott om ssd-minnen på 150 till 500 gigabyte, men de kostar därefter. Värst är tillverkaren OCZ: två terabyte (2 048 gigabyte) för 100 000 kronor.

Men stopp ett tag! Behöver man verkligen så mycket lagringsutrymme?

För några år sedan hade man musik, filmer och dokument på hårddisken. I dag finns Spotify och andra smarta tjänster där all data ligger ”i molnet”. I takt med att allt fler ständigt är uppkopplade mot nätet över en snabb förbindelse (vilket 4G ytterligare kommer påskynda) kommer allt färre behöva mycket lagringsutrymme. Varför ha allt på hårddisken när allt finns på nätet?

Naturligtvis ligger min tanke några år framåt i tiden. Jag gillar att ha ständig tillgång till filerna även när uppkopplingen går ned. Filmtjänster som Voddler verkar dröja ett tag. Och eftersom iTunes är helt överlägset Spotify som program för att lyssna på musik lär nedladdningen – laglig som olaglig – att fortsätta ett tag till. Bidragande till detta är att tjänster som Spotify och Rdio fortfarande är relativt nya begrepp vet ingen om de finns kvar om några år.

Så visst, de närmaste åren kommer folk fortfarande att behöva lagringsutrymme. Engelska uttrycket power users är utmärkt för att beskriva den målgrupp som även i fortsättningen kommer behöva rejält med lagringsutrymme: användare som redigerar video och som har knackiga uppkopplingar till exempel. Men för väldigt många människor kommer allt mer av det dagliga livet hamna i molnet, och varför ska man då sitta med en massiv 500 gigabyte stor ineffektiv hårddisk, när man kan använda ett blixtsnabbt och högeffektivt ssd-minne? Vad spelar det för roll om det är en tiondel av hårddiskens storlek om ändå bara operativsystemet ska lagras där (och snart inte ens det, när Googles nästan helt nätbaserade operativsystem Chrome OS närmar sig slutanvändarna)?

Till slut: something for the geeks

Kort sagt: Ssd är ett samlingsnamn för alla lagringsmedia utan rörliga delar.

Samma standard som för hårddiskar. När man utvecklar en ny teknik får man ju fördelen att faktiskt utveckla allt från början för att passa den nya tekniken. Men det har inte riktigt utnyttjats i solid state-diskarnas fall. De flesta ssd-minnen är fortfarande samma storlek och anslutningsstandard som vanliga hårddiskar (1,8, 2,5 eller 3,5 tum och sata- eller ata-standard). Detta eftersom tillverkarna vill locka hårddiskanvändare att byta till ssd på ett så smidigt sätt som möjligt. Men det är inte omöjligt att vi inom några år får en helt ny storleks- och anslutningsstandard som passar ssd-minnet bättre.

Byt bort dvd-spelaren! Vissa användare vill ha kvar sin hårddisk men ändå prova på fördelarna med ssd. I så fall kan man byta ut sin optiska enhet till ett ssd-minne, eller plugga in ett ssd-minne i pci express-porten. Snart kommer dessutom nya ssd-nasar som skickar data över en snabb internetuppkoppling (läs om nas-tekniken här).

Nor och nand. Det finns två typer av ssd-minnen: nor och nand. Det krigas lite varstans på nätet om vilket som var först. Nor-minnen har fördelen att de kan extraknäcka som ram-minnen. Det innebär att samma minne kan användas som hårddisk och internminne. Nand-minnen är billigare och den helt dominerande standarden i dag. Dessutom är nand-disken uppbyggd precis som en hårddisk och passar därför bättre som ersättare till hårddisken om man vill slippa konstiga konflikter när mjukvaran ska kommunicera med ssd-minnet.

Smart felkorrigering. Ibland blir det fel! Och det blir faktiskt skrivfel på ssd-minnen ganska ofta. Därför finns inbyggd felkorrigering, både i förebyggande syfte (error correction code) och när något fel redan skett (exempelvis bad block management). Bad block management upptäcker om något av minnesblocken slits ut. I så fall stängs det för användning och all data kopieras till andra block. I dyrare ssd-minnen finns en buffert med oanvända block som tas i användning när gamla block blivit utslitna. Men detta saknas i billigare ssd-minnen. Det betyder alltså att minneskapaciteten minskar med tiden, men eftersom varje block är 64, 128 eller 256 kilobyte stort rör det sig inte om några stora datamängder. Dessutom finns smarta funktioner (wear levelling) som sprider ut all data över hela disken så att inte enskilda block slits ut i onödan. Alla dessa funktioner kan i framtiden uppdateras med ny firmware för att fungera ännu smidigare.

Läs mer

Tidningen Pc för alla tror att det tar fyra år innan ssd slår igenom. Det finns en hel del ssd-godis på Youtube. Macworld visar hur man maxar sin Mac med ssd. Och Prisjakt.nu listar alla ssd-minnen som säljs i Sverige.