Som redigerare passerar åtskilliga texter och bilder under min näsa varje kväll, och vissa fastnar. Tydligen har Ljusnan en tradition med en sida om jazz varje månad. Thord Ehnberg skriver ibland fruktansvärt invecklat men han verkar också väldigt insatt. Som om han skrivit ned alltihop medan han lyssnat på skivorna en söndagkväll över en whisky – som jazz ska avnjutas.
Naturligtvis tänker jag inte ge mig på en jazzkolumn varje månad, dels eftersom jag inte alls besitter den kunskap som behövs, dels för att jag inte har lust. Men några tips har jag på jazz som kyler ned din heta hjässa dessa tropiska sommarnätter. Klicka på länken för att öppna skivan i Spotify.
Svensk popjazz med tragiskt slut
Esbjörn Svensson Trio – Retrospective. Esbjörn Svensson själv avled tragiskt i en dykolycka för två år sedan men musiken lever kvar. Retrospective-skivan kom förra året och samlar snyggt ihop deras bästa kompositioner. Från början till slut är det fyllt av energi och påhittiga lösningar, hela tiden snyggt levererat. Här finns det mesta men naturligtvis avnjutes varje stycke bäst på sin egen skiva. Men ska du bara köpa en EST-skiva – köp denna.
Experimentell gigant
Kenny Barron – Landscape. Kenny Barron spelade på jazz- och bluesfestivalen Bangen i början av juli. Skivan Landscape från 2009 är lite för experimentell för min smak men den är absolut värd en lyssning. Numera kostar det ju inte mer än ett klick. Innehåller dessutom hans tolkning av klassikern Dear old Stockholm.
Swing i all sin enkelhet
Jesper Thilo – Up and down, live at Birdland. Nu är vi inne på jazz som jag inte känner till så väl. Jesper Thilo levererar swingklassiker i någorlunda modern tappning och det kanske inte låter så sexigt. Men det svänger rätt bra, framför allt i Drop me off in Harlem hittar Thilo det rätta swinggunget och den enkelhet jag gillar och som invecklade och experimentella artister aldrig når.
Denzel Washington är snut som sköter utredning om seriemördare från sjuksängen efter en jobbskada. Angelina Jolie är bra som rookiepolis. Dessutom spännande story och bra New York-bilder. Men imorgon har du glömt filmen.
Johnny Depp är undercoverpolis i maffiavärlden och Al Pacino är härdad mafioso med mycket bitterhet över att aldrig stiga i graderna. Snygga New York-bilder varvas med spännande historia och snygga skådespelarinsatser. Lite i längsta laget.
När public service på sin höjd spelade jazz fanns som tur var piratradion. The boat that rocked bjuder på en kul historia men alldeles för taffligt upplägg – det blir springa-i-dörrar-fars av allt. Bra musik och själva idén med en piratradiofilm håller bottenbetyget borta.