
Luftmotståndssnacket drog igång på riktigt när Audi 100 lanserades 1982.
Siffror kanske inte tillhör en reklammakares främsta favoriter när det gäller läckra och säljande annonser. Men vissa uppgifter måste företag som köper reklamplats ändå vara beredda att lämna i annonsen och så har det varit sedan urminnes tider – även om det blivit värre med tiden.
Visst är det väl bra att de stackarna som letar ny bil och överöses med bilannonser till både höger och vänster trots allt kan jämföra bränsleförbrukning och andra siffror eftersom de måste skrivas ut i annonsen. Sedan kan man diskutera hur värdefullt det är när praktiskt taget alla bilar drar betydligt mer soppa än vad som står så prydligt i reklamen.
Men bränsleförbrukning är på väg ut ur ekvationen, allt färre talar om liter per mil. Numera mäts bilarnas säljframgångar i gram. Bilmarknaden har blivit ett slagfält där antalet gram koldioxid som en bil släpper ut per kilometer är tillverkarnas vassaste svärd.

Gör sig bra både när det gäller luftmotstånd och förbrukning: Audis misslyckade aluminiumläckerbit A2.
På 1980-talet, när den förra miljövågen drog in över Sverige talade alla om luftmotstånd. Framgång mättes inte i gram utan i cW. Audi 100 av generation C3 stoltserade med ett cW-värde på låga 0,30 redan år 1982. Mercedes drämde till med 0,28 i W124-versionen av E-klass 1984 och än idag ligger inte cW-värdena så mycket lägre. Men utvecklingen har förstås inte avstannat, det är bra jobbat att hålla cW-värdet på ett fortsatt lågt värde trots alla EU-regler när det gäller krockzoner och annat som sätter käppar i hjulen för tillverkarna.
Så cW har blivit CO2. Men kommer våra kära accelerations- och toppfartssiffror också tyna bort? Många fascineras fortfarande av en kaxig toppfartsnotering och noll-till-hundra-tid trots att man i princip aldrig accelererar från noll till 100 knutar eller tullar på toppfartsspärren på motorvägen. Är fåfängan på väg att bytas bort mot förnuftighet i annonserna? Jag hoppas inte det.







Denzel Washington är snut som sköter utredning om seriemördare från sjuksängen efter en jobbskada. Angelina Jolie är bra som rookiepolis. Dessutom spännande story och bra New York-bilder. Men imorgon har du glömt filmen.
Johnny Depp är undercoverpolis i maffiavärlden och Al Pacino är härdad mafioso med mycket bitterhet över att aldrig stiga i graderna. Snygga New York-bilder varvas med spännande historia och snygga skådespelarinsatser. Lite i längsta laget.
När public service på sin höjd spelade jazz fanns som tur var piratradion. The boat that rocked bjuder på en kul historia men alldeles för taffligt upplägg – det blir springa-i-dörrar-fars av allt. Bra musik och själva idén med en piratradiofilm håller bottenbetyget borta.