Frälsarens baksida

Elbilen kanske inte är den miljöfrälsare många tror. Men Amazonen var en befriare och frälste folkhemmet med söndagsutflykter och shoppingturer.

Nej och åter nej. Jag tänker inte stämma in i den ständiga klagokör som SJ utsätts för. Tåget från Gävle till Stockholm var inställt och andra resenärer gastade ilsket i telefonerna att de skulle bli sena. Men solen sken och vårfåglarna tog sina första kvittriga toner så jag lastade in mig i ersättningsbussen och somnade.

Inte förrän efter Arlanda var jag helt klarvaken. Ett plakat med Naturskyddsföreningen som avsändare hamnade mitt i blickfånget. Texten lydde ”Tack för att du tar X2000 nästa gång”. Skylten satte rejäla griller i skallen på mig och när vi kuskat oss förbi Solnabron undrade jag vem som egentligen tjänar på skylten?

Folk som åker bil förbi skylten gör det ju för att de inte tycker X2000 utgör ett tillräckligt billigt, snabbt, pålitligt eller bekvämt alternativ till bilresan. Och även om E4:an är totalt avstängd och man hamnar framför skyltstackarn tjänar ju inte SJ något på det – bilförarna blir ju bara förbannade?

Detta eldar återigen på debatten om bilarnas vara och icke vara. Resan som personbilen gjort från att vara en biljett till frihet till att bli ett nödvändigt ont, något att skämmas över, är fantastisk. Och fantastiskt tragisk.

Missförstå mig inte ­– jag vill inte klassas in bland de sura gubbarna som avskyr allt vad miljöbilar och koldioxidbeskattning heter. Jag sitter inte vid mitt köksbord och är bitter över utvecklingen. Jag älskar hypereffektiva och moderna bilar där man har enormt kul för enormt lite. Men att en bil har miljöbilsstämpel innebär inte per automatik att den är miljövänlig.

Hälften av Stockholms taxiflotta har gröna löv målade på sidorna för att symbolisera att det är en miljöbil. Och visst, det tycker Trafikverket också att det är. Men faktum är att en etanoldriven V70 med automatlåda drar 1,2 liter bensin per mil, eller 1,5 liter etanol per mil som dessutom skickas med sunkiga fraktfartyg från Brasilien där en hel regnskog fått sätta livet till för att du ska tro att du åker miljötaxi hem från fyllefesten i Hökarängen.

Elbilar? Visst! Tysta, maximalt effektiva och perfekta för korta turer. Men kom ihåg 1) var elen kommer ifrån och 2) vad som händer när strömmen tar slut. Inte om, utan när den tar slut.

Jag vill alltså inte räknas som en surhink med ”det var bättre förr” stämplat i pannan. För sådan är jag inte. Jag älskar innovationer, uppfinningar och tankesätt som bidrar till att det blir så effektivt som möjligt att åka bil – utan att det går ut över körglädjen. Att sitta och snegla på en kvickt dalande batterimätare i en elbil gör ingen glad. Men om hälften av bilarna försvinner från Essingeleden till förmån för Förbifarten måste ju det vara bra?

Och kom ihåg: inte brukar väl bussresor ställas in och ersättas med tåg? Bilen och vägtrafiken har varit här för att stanna sedan över 100 år och det kanske är dags för Miljöpartiet och resten av regeringens ekonissar och rödluvor att inse hur Sverige faktiskt ser ut – och inte hur de tycker Sverige borde se ut.