Citroën C5: Har du sett ljuset med franska bilar?

Aldrig har det varit så roligt att åka långt i en fransk bil! Foto: Citroën

På riksväg 83 i Orbaden, mellan Järvsö och Arbrå, slår det mig plötsligt. Att färdas i Citroën C5 är som att åka flygande matta!

Familjefraktare är vanligtvis inget jag trånar efter. Den tiden kommer säkert, när det är dags för blöjor och barnvagnar och snoriga barn och fotbollsturneringar på lördagmorgnarna. Men här har vi något alldeles särskilt; en kombi som vågar sticka ut från mängden – och sådant gillar jag.

Det har gått inflation på sportighet i bilbranschen. Alla bilar är sportiga – åtminstone om man får tro marknadsavdelningarna. Men det kan man ju inte alltid. I varenda pressrelease står att bilen i fråga är ”dynamisk”, ”sportig” och perfekt för folk med en ”aktiv livsstil”. Vad tusan är det? Alla är väl någorlunda aktiva – annars är man väl död?

Med massage i förarstolen, Esbjörn Svensson Trio i högtalarna och en gråspräcklig himmel i panoramaglastaket seglar jag längre och längre in i Hälsingland. På hamburgerstoppet i Valbo beskådar jag den vinröda skapelsen och gillar vad jag ser. Och när jag framåt kvällningen i sakta mak glider in mot huvudstaden vill jag verkligen inte att resan ska ta slut. Så jag tar en svängom i den kyliga kvällsluften bara för att.

Standardstolar är sällan sköna. Mercedes och BMW:s komfortstolar är grymma men kostar 25 000 kronor extra. Dessa tronar är standard och tävlar med forna Volvo V70 om bilvärldens skönaste standardstolar. Foto: Citroën

Citroën C5 är modern, men inte banbrytande. Det är gott om läder och leksaker i denna Exclusive-utrustade version. Men sex displayer som alla visar olika information är inte precis enkelt att hantera. Ratten med Citroëns roliga fasta nav är fullkomligt sönderpepprad med knappar och rattar.

Den gashydrauliska fjädringen dök först upp i Paddan, Citroën DS för över ett halvsekel sedan och är fortfarande helt otroligt bekväm. Men lite svårt har den allt med broskarvar. På typiskt franskt vis är detaljerna i inredningen fastklistrade med brieost och navigationssystemet strejkar.

Men vad som är imponerande är vad den här bilen gör med mig som förare. Att gå från en hetsig tysk BMW till denna franska gungstol är en genomtrevlig upplevelse. På Essingeleden lyssnar jag på P2 för första gången på flera år! Jag höjer upp fjädringen i högsta läget och tittar ned på Audi-förarna med sina stenhårda sportchassin, manuella växellådor och 18-tumsfälgar. Och ler. Varför utsätter man sig för sådan tortyr frivilligt?

Såklart är Eiffeltornet med i full 3D-vy. Foto: Citroën

Det finns faktiskt sportläge både för fjädringen och automatlådan – men Citroën C5 avnjutes bäst i sitt sävligaste läge med vägkontakt som en atlantångare och passagerare utan anlag för åksjuka. Någon direkt saknad efter den maffiga V6-dieseln infinner sig egentligen inte, dels eftersom bilen då kostar lite för mycket för vad åtminstone jag tycker kan vara godkänt för en Citroën; dels eftersom denna nya 160-hästarsfyra är en riktig pärla tillsammans med automatlådan.

Dagen efter bakvägsturen i Hälsingland sitter jag mitt i morgonrusningen med livskvaliteten på topp, i en bil som inte är jättevanlig, i världens snyggaste färgkombination, och masseras mjukt i ryggen av stolen och i öronen till tonerna av Miles Davis. Tänk att kunna se fram emot att få köra sin bil – även om det är kö! Och när du stiger ur bilen på parkeringen kommer folk tro att du är bildad och har en egen stil, istället för att se ut som en drugdealer som alla BMW-förare gör. Jag flyter omkring helnöjd och släpper till och med in folk i filen framför! Hade aldrig hänt i en tysk bil. Förare av sådana bilar ska alltid vara först och snabbast. Stackare.

Fotnot: Gumball 3000-veteranen Alex Roy är citroënist av rang. Läs om hans fantastiska SM från 1973 eller kolla in varför gasfjädringen är grym vid hjulskifte nedan!