Nissan X-trail: Rå landsbygdsglädje

Inte sofistikerad – men användbar. Ett arbetsredskap helt enkelt. Nissan X-trail har en bit kvar till köregenskaperna i BMW X5 och Audi Q7. Men lika totalfri från komfort och lyx som Land Rover Defender och Jeep Wrangler är den inte: det är fullt möjligt att packa in familjen och åka en bit utan att öronen blöder och rumpan värker.

Med hästjazz i högtalarna och solen stekande genom glastaket glider jag över landsbygden på en våg av härligt vridmoment. Fast glider gör jag egentligen inte, färden går lite för hårt och hoppigt för att det ska vara alldeles bekvämt. Som så ofta i en suv är fjädringen hård för att minska risken för att ekipaget ska tippa över i närmaste rondell.

Rakt, enkelt och nonsensfritt. Allt verkar vattentätt och man kan knappa på alla knappar med arbetshandskarna på.

För ett veckoslut ska jag ta mig runt i en X-trail, en av Nissans mer agrikulturella högbyggen. Den kan ofta ses utanför brädgården eller stålindustrifabriken i norrländska städer, med tre feta extraljus och bullbar i fronten. Kundkretsen är nästan uteslutande skäggiga män med faiblesse för rå traktorglädje. Min högst inofficiella gissning är att åtminstone hälften av alla Traktor Power-läsare också har en Nissan X-trail på gården.

Inget ont med det. Jag trivs alldeles utmärkt ”en trappa upp” med utsikt över småbilsstackarna. I den här kan jag ta mig jorden runt och tillbaka, tänker jag och vrider upp Highwayman av Johnny Cash och de andra kärva grabbarna.

Charmigt användbar

Det ska dock gudarna veta, att särskilt förfinad är inte X-trailen. Läderklädseln är halkig på sedvanligt japanskt vis, inredningen är åtminstone två årtionden bakom tyskarna med sina digitaldisplayer från Hobbex julkatalog 1976 och dieselmotorn knattrar så växelspaken nästan hoppar ur sitt läge vid rödljusen. Men hela tiden finns en slags användbar charm som helt enkelt inte finns i moderna livsstilsbilar, skapta för storstadsmänniskor.

Kanske har inte Nissan ägnat så stor tanke åt förfining. Men tröskeln till bakluckan är låg och har en oöm matta för att skydda lacken. Motorhuven är fyrkantig, vilket är ovanligt på moderna bilar, så man vet exakt var bilen slutar. En sjutusan till fyrhjulsdrift finns att ta till om terrängen blir tuff. Och ljusskenet från de tre blafforna där fram är som från högre makter – gör vilken midnatt som helst till ljusan dag.

"Donk" låter det när man stänger den enorma luckan. Inte "tjoff" som i en tysk bil.

Så det är i lantbrukarens och landsbygdsbons vardag som fördelarna med Nissans X-trail kommer fram. Och för det mesiga cityfolket finns succén Qashqai en trappa ned i modellutbudet: liten, fräck och mycket prisvärd. För de hårda grabbarna med prilla i käften, tungt släp på kroken och blues i stereon, gäller bara en sak: X-trail.