Hatten av för årets överraskning!

Snäll uppsyn som en teddybjörn men med björnstark oljebrännare. Mumma!

Vacker sensommarkväll och långt att åka i bekväm långfärdskombi - då är inte Sverige så tokigt.

Satan i gatan vilket drag! Skillnaden mellan den gäspiga traktorsnurran som förut hette 2.4D är ersatt av en ny konstruktion med helt annan livsglädje. Plötsligt blev det mycket roligare att köra V70!

Motorkonstruktörerna i Skövde har verkligen gjort ett enastående jobb. Att gå från klassens kanske värsta (och törstigaste) dieselmotor till att bli klassens ljus är inte lätt gjort. Men här är skillnaden verkligen som natt och dag. Som ett godståg trycker det på redan från låga varv och inte drar det mycket i ratten heller, ett vanligt symtom på för mycket kraft i en framhjulsdriven bil.

163 hästkrafter har blivit 175 men framför allt har vridmomentet höjts till 420 Nm. Det ger rena raketprestandan jämfört med föregångaren och dessutom är det roligt att tanka: 0,6 liter milen drog jättekombin under mina mil och ett tag ansåg färddatorn att jag inte behövde tanka förrän 145 mil senare.

En motorjournalists kontor.

Men visst har Volvo långt kvar till täten i körglädjeligan. Den manuella växellådan är under all kritik och styrningen är totalt känslolös. Men få bilar klarar av Sveriges hemska vägnät så bra fjädringsmässigt som en Volvo och på långfärd är det dessutom tyst som i kyrkan. Med utdragbart lårstöd på de (lite för små) stolarna och krispigare grafik i radiodisplayen skulle Volvo locka ännu fler köpare.

Men vad händer nu? 2.4D som numera alltså har 175 hk försvinner och heter snart D3 – och får 163 hk! Volvos skumma modellnamnssystem förbluffar. Tur att D5 finns kvar med 205 hk och dubbelturbo. Mer dieseltryck åt folket! Och än en gång: Volvo har klättrat från sist till att slåss på toppen av diesellistan. Förbannat bra jobbat!