
Maffig och svindyr. Så här bra har skivorna aldrig låtit.
Inför min stundande uppdatering av hemmabiosystemet sprang jag på en riktig killer setup på Hifi-klubben. Längst inne i ett rum, längst ned vid golvet stod en nyinkommen Classé-förstärkare med tillhörande cd-spelare, kopplade till ett par Bowers & Wilkins-högtalare. Och ljudet var som från en annan värld. Totos I will remember har aldrig låtit så bra, så klart – och var tusan kom basen ifrån?
Högtalarna (B&W 805) har diamantdiskanter för den sista snärten och kostar 45 000 kronor paret. Förstärkaren, en Classé CAP-2100 (50 000 kronor), lockar fram en djup och varm bas från högtalare som helt enkelt inte ska låta så här bra. Cd-spelaren, Delta CDP-102 för 40 000 kronor tillsammans med nästan lika svindyra kablar avrundar hela anrättningen.
Naturligtvis är detta inte prisvärt. Det går att få åtminstone 80 procent av ljudet för 20 procent av priset. Men för den sista finliret, the finishing touch, duger bara det bästa. Och då blir det dyrt. Men då brister också allt om det finns en enda dålig länk: köp prylar för 150 000 kronor och koppla ihop allt med Clas Ohlson-kablar så spricker hela konceptet.
Albumet Once you go Classé you never go back på Minhembio.com säger väl det mesta. Mycket snyggt gjort.
Tack Hifi-klubben för demonstrationen. Nu känns mina gamla häckar här under tv:n plötsligt ännu sunkigare. Tur det är gratis att drömma.







Denzel Washington är snut som sköter utredning om seriemördare från sjuksängen efter en jobbskada. Angelina Jolie är bra som rookiepolis. Dessutom spännande story och bra New York-bilder. Men imorgon har du glömt filmen.
Johnny Depp är undercoverpolis i maffiavärlden och Al Pacino är härdad mafioso med mycket bitterhet över att aldrig stiga i graderna. Snygga New York-bilder varvas med spännande historia och snygga skådespelarinsatser. Lite i längsta laget.
När public service på sin höjd spelade jazz fanns som tur var piratradion. The boat that rocked bjuder på en kul historia men alldeles för taffligt upplägg – det blir springa-i-dörrar-fars av allt. Bra musik och själva idén med en piratradiofilm håller bottenbetyget borta.